I wrote a poem
You'll get to hear it in the end
Because it gives to put your soul into print
before reality tags along
and casually
snaps its wings off

Hold your head in the sky
with the firm belief
that you're not gonna fall
but it always finds a way
to take you down
To a place for us all
right next to each other

And there the streets are all
as clear as your thoughts
petty and self centered
But streamlined
as they should be

And even now with eyes begging
"get me out of here"
you insist this just what you wanted

you still look to the sky but with
longing, pride and nothing else
and as it whispers to about the little things
the realization enfolds you

everything you did ever
really love
You abandoned
long ago








But at least you've been given
Someone, someone
to die next to


-------------------------------------------------


Fredag kväll
efter 5 dagar, 7 dagar, 28 dagar
Du ser så trött ut
Men det gör du ju alltid nu för tiden

Du frågar mig hur barnen mår, hur jag mår
Jag mår bra,
och vad bryr jag mig om barnen? dom var ju din idé
Älskade du
Jag skojar bara

Jag är så glad
Att vi lyckats bygga allt det här åt dom
Att dom går en ljus framtid till mötes
Genom oss och allt det vackra vi har fått
bara för att vi kunde ta oss hit

Till en plats som ger oss obeskrivligt mycket
och kräver så lite tillbaka
Som låter dig växa så så att du blir
precis som du ska

jag är glad att våra barn har skydd från regnet
under locket
till ett hus med fyra väggar
Att dom har skugga från solen
Så länge dom väljer att stanna där
Jag är så glad att vi får leva ett liv fullt av trygghet
Jämte varandra

Och barnen
om dom bara gör sitt bästa
kan dom bli vad som helst
ekonomer, jurister, astronauter
Jag är så lycklig för det

Och lika evigt tacksam är jag också för att du visade mig vägen
till att lyckas bli den personen som får din kärlek idag
för utan din och alla dom andras hjälp hade jag varit en helt annan människa
Inte din i dina stunder av svaghet
Och det är ömsesidigt, antar jag

Och visst, det har varit svårt ibland
men det är bra nu, det ser jag på dig
Så bra att vi lärde oss att lägga förband på varandras sår
för finns det något barn som inte önskar att deras föräldrar är tillsammans för evigt?

Men det finns en sak jag hade velat berätta för dig
fyra ord bara egentligen
Men det är alltid så svårt att hitta chansen att säga det
Oroa dig nu inte för det, det är bara en liten sak jag funderat på

Ibland känns det så osannolikt
Ibland känns det för bra för att vara sant
Hur kan det här vara verklighet? Hur kan det vara sanning?
När jag lev i en saga med rim och på vers.

Och när jag störtade ner mot marken, stod du där, mellan den och mitt fall
Du fångade upp mig, delade med dig av en varmare plats för bortgång
här i lådan tar du hand om mig, tröstar när tiden rinner ut ur varje nytt sår
Tillsammans till sist med din kärlek, det enda jag någonsin önskat.